I boken söker sig författaren tillbaka till sommaren 1958, som hon tillbringade som ledare på ett sommarkollo i Normandie. Hon återvänder till sin första natt med en man. För honom betyder natten ingenting, för henne alldeles för mycket. Genom att skriva tar hon sig tillbaka till minnena från den sommaren och hittar ursprunget till hela sitt skrivande liv. Ett ursprung som är levande, våldsamt och smärtsamt och som är byggt på skam, våld och svek./Btj.

2022 års Nobelpristagare i litteratur. 1963, när Annie Ernaux är 23 inser hon att hon är gravid. Hon beslutar sig för att ta bort barnet. I Frankrike var abort förbjudet vid den här tidpunkten och hon försöker på egen hand och förgäves att utföra aborten med hjälp av en sticknål. I sin desperation hittar hon en illegal abortutförare och hamnar till slut på akuten där hon är nära att dö./Btj.

RWANDA, 1979 I närheten av Nilens källa, högt uppe i de rwandiska bergen, står en staty av en svart madonna. Här ligger också internatskolan Notre-Dame-du-Nil, dit de rika och mäktiga sänder sina döttrar för att de ska hållas på avstånd från stadens faror och frestelser. Men på skolan frodas istället nedärvda fördomar mot alla som inte tillhör majoritetsfolket hutu. Och medan regnperioden pågår för fullt utanför, trappas den hatiska och våldsamma stämningen upp innanför skolans väggar. Scholastique Mukasongas prisbelönta roman Madonnan vid Nilen utgör en prolog till folkmordet i Rwanda 1994, där skolan blir till ett mikrokosmos av det rwandiska samhället. Genom två av eleverna på skolan, Virginia och Veronica, närmar sig Mukasonga vad det innebar att vara tutsi i en hutudominerad skol miljö - utsatthet, förtäckta hotelser och trakasserier, inte minst när Gloriosa, som är dotter till en hutuminister, är i närheten. När Gloriosa vid en utflykt till statyn får för sig att madonnans raka, lilla näsa är en typisk tutsi- näsa och bestämmer sig för att åtgärda detta, tar berättelsen en dramatisk vändning. Med sitt giftiga tal om tutsierna som parasiter , orena och avfall visar Mukasonga hur viktigt språkbruket var redan vid den här tiden och att folkmordet inte uppstod ur ett vakuum. Scholastique Mukasonga föddes 1956 i Rwanda, där hon levde fram till 1992 då hennes familj flydde till Burundi. Familjen lyckades ta sig till Frankrike och undkom på så vis den stora katastrof som drabbade många i deras släkt två år senare. Madonnan vid Nilen från 2012 är hennes debutroman. För den tilldelades hon ett flertal priser, bland annat det prestigefyllda Renaudot-priset i Frankrike. Romanen har även filmatiserats. Romanen är översatt av Maria Björkman, som tidigare översatt bland andra Annie Ernaux, Nina Bouraoui och Marie NDiaye. Mukasongas mästerverk. New York Review of Books/Innehållsbeskrivning från Elib.

"La photo en noir et blanc d'une petite fille en maillot de bain foncé, sur une plage de galets. En fond, des falaises. Elle est assise sur un rocher plat, ses jambes robustes étendues bien droites devant elle, les bras en appui sur le rocher, les yeux fermés, la tête légèrement penchée, souriant. Une épaisse natte brune ramenée par-devant, l'autre laissée dans le dos. Tout révèle le désir de poser comme les stars dans Cinémonde ou la publicité d'Ambre Solaire, d'échapper à son corps humiliant et sans importance de petite fille. Au dos: août 1949, Sotteville-sur-Mer. "Au travers de photos et de souvenirs laissés par les événements, les mots et les choses, Annie Ernaux nous fait ressentir le passage des années, de l'après-guerre à aujourd'hui. En même temps, elle inscrit l'existence dans une forme nouvelle d'autobiographie, impersonnelle et collective.

"The black and white photo of a girl in a dark swimsuit on a pebble beach, at the base of the cliffs. She is sitting on a flat rock, her strong legs extended straight in front of her, arms supporting her on the rock, eyes closed, head slightly bowed, smiling. The photo reveals all her desire to pose like stars in Cinemonde or advertising of Amber Solaire and escape the humiliating body of an unimportant girl. On the back: August 1949 Sotteville-sur-Mer. " Through photos and memorabilia left by events, words and things, Annie Ernaux makes us feel the passage of time, from the post-war to today. At the same time, she enters her life in a new form of autobiography, collective and impersonal.